Behandling - Psykoterapi
De psykoterapeutiska samtalsmetoder som vi använder oss av är:
- jag-strukturerande terapi,
- psykodynamisk terapi och
- kognitiv beteendeterapi (KBT).
Jag-strukturerande terapi
Den förstnämnda är inte allom känt och vi gör därför här en kort sammanfattning av dess grunder. Den används när en person inte lyckats med sin personlighetsutveckling eller regredierat på grund av tex en avstannad kris. Klienten har inte fått en förståelse för orsak och verkan och lever i stället i ett absolut nu utan ansvarstagande för framtiden.
Typiska symptom på detta tillstånd är bristande impulskontroll, aggressivitet, hyperaktivitet, fokusering på enskildheter. Som en försvarsmekanism sluter man sig mer och mer in i sin egen bubbla där man slipper inordna sig. Många diagnoser, såsom t.ex. ADHD och ADD, härrör sig till detta tillstånd. Extremfallet är psykosen där man är helt avskärmad från världen.
Den jag-strukturerande terapin tar sin utgångspunkt i barnets naturliga utveckling och återskapar detta händelseförlopp som en reparativ insats. Den är kognitiv utvecklande i att den via arbetet med terapeuten stimulerar en utveckling av trygghet och förmågor. Terapin har sin grund i psykoanalysen men fokuserar inte på trauma.
Den jag-strukturerande terapin föregår ibland annan typ av behandling. Vid de tillstånd som beskrivs ovan är inte KBT eller traumabearbetning verksamma utan personlighetsutveckling måste vara genomförd innan man kan fokusera på beteenden och trauma.
Den jag-strukturerande terapin är indelad i tre faser:
Narcissistiska fasen
Den första fasen syftar till att skapa trygghet och är som ett samtal mellan två personer som ska resultera i en djup förtroendefull vänskap. Terapeuten använder en icke-konfrontativ (icke-polariserande) samtalsstil, vilken är det samma som att inte skicka ut impulser mot klienten som den inte kan hantera. Effekten av samtalet blir en ökad narcissism, vilken fungerar som drivkraft i psykoterapin.
Arbetsfasen
När vi ser tecken på full anknytning inleder vi arbetsfasen. Målsättning med denna fas är att utveckla klientens förståelse för orsak och verkan vilket leder till ansvarstagande. Vi arbetar med att klienten får lägga sin livs-berättelse i tidsordning. För unga vuxna vandrar vi hela vägen tillbaka till barndomen utan att uppehålla oss vid de känslor som olika minnen kan väcka; det viktiga här är faktiska händelser och att klienten "får ordning" på sin historia och tränar sig i att förstå orsakssammanhang i den. För barn kan det röra sig om mycket korta tidsspann, vad hände i morse, den här veckan.
När klienten kan relatera till sin egen historia och identiteten får en historisk förankring, öppnar sig ett tidsperspektiv och klienten slutar att bara leva i nuet. Genom att inse sin egen dödlighet får klienten förväntningar på morgondagen, börjar investera i och planera för sin framtid. När klienten kan se sig själv i kontrast mot det förgångna, och därigenom komma till insikt om sin individualitet, ökar klientens autonomi/självständighet . Klienten blir herre över sig själv vilket ökar förmågan till impulskontroll och den allmäna socialiseringen med omvärlden.
Arbetetsfasen inleds med att vi symbolistiskt ”delegerar makten” genom att klienten får hålla koll på klockan och tala om när varje sejour ska sluta, klienten tar sitt första steg mot ansvarstagande.
Avslutningsfasen
Nu är det dags för avslutningsfasen, som kan gå mycket fort. Till skillnad från andra former av terapi ebbar denna form av behandling bara ut. Plötsligt en dag har vår klient sökt ett arbete, påbörjat en utbildning eller dylikt. Han/hon har blivit jagstrukturerad och tagit över ansvaret för sitt liv.